Marie-Louise Ekmans Det svenska tungsinnet (något frusen)
Limhamn år 2000 En gråtande man i helfigur, i brons med basker på huvudet, snarlik Gösta Ekman, skulle stå på torget i den välbärgade stadsdelen Limhamn i Malmö. Så blev det inte. För vem vill ha en staty av en gråtande man på offentlig plats? Företagsgruppen, Konstföreningen, Miljöföreningen och Museiföreningen i Limhamn, ville det inte.
Organisationen Aktion Skåne-Miljö hörde av sig till kommunfullmäktige:
»Miljöproblem är inte begränsat till materiella föroreningar. En sak som framkallar psykisk irritation i en hel stadsdel kan inte accepteras.«
Hur gick det då för Det svenska tungsinnet? Lokalpolitikerna sa nej. Den bostadslöse gråtande mannen fick för en tid husera i Malmö konstmuseums magasin, tills det slutligen fick plats i Altonparken i centrala Malmö.
Texten är bearbetad men är hämtad från Ordfront magasin. Läs mer: http://www.ordfront.se/Ordfrontmagasin/Artiklar/StinaThomsson07_08_07.aspx
Det har gjorts en dokumentär om svårigheterna att placera denna staty i Malmö. Läs mer om Jag har gråtit mycket i Limhamn här: http://www.autoimages.se/produktioner/dokumentarfilm/jag_har_gratit_mycket_i_limhamn/
(Statyn ska visst ha inbyggd värme för att kunna gråta även vintertid...)
2 kommentarer:
h, antligen har jag hittat din blogg!
I´ve been searching.
Sjuka saker du skriver om.
Jag menar, att folk orkar engagera sig i andras gardiner osv.
Glad påsk!/Linda
spegelsagor.blogspot.com
puss! fin blogg! mysig att titta i. Jag återkommer
Skicka en kommentar